fredag 18 december 2015

Nyckelbenet är brutet

Det är verkligen inte mitt år. Nyckelbenet är nu röntgat och bekräftat brutet. Jag har ändå ganska stor rörlighet i armen, men kan uppenbarligen inte belasta axeln på ett tag. Det har varit en hektisk vecka så jag har faktiskt varit lat och inte tagit mig till gymmet en enda gång. Det får bli bättring efter helgen!

Jag har i alla fall börjat stå på ett ben och blunda när jag borstar tänderna. Svajigt värre!

måndag 14 december 2015

Skidläger!

Tillbaka från skidläger i Orsa Grönklitt! Det var endast tre kilometer spår eftersom det inte snöat där ännu, men det räckte gott för helgens ändamål. Jag var på Bengt Hassis skidskola för att lära mig åka längdskidor som ett proffs. En sak har jag verkligen lärt mig denna helg, och det är att jag har usel balans. Jag lyfte tydligen alldeles för lite på pendelbenet och satte i foten för tidigt, och allt eftersom jag försökte förbättra detta insåg jag att det handlade om att jag tappar balansen annars. Träningen framöver blir alltså i huvudsak balansträning, vilket kan vara bra inte minst med tanke på att jag ramlade när jag åkte inför sista passet och tror att jag bröt nyckelbenet igen.

Jag kom i en lång nedförsbacke där jag hann få upp ganska mycket fart, och precis när spåret svängde skarpt åt vänster kom en man bakom mig och körde om på höger sida. Högerspåret försvann och jag försökte snabbt komma på hur jag skulle klara av att stå på benen, om jag kunde hoppa ur spåret eller om han var i vägen och jag blev distraherad och ramlade hårt rakt på vänstra axeln. Jag hörde ett knak och kände direkt att det kändes som när jag ramlade med cykeln i somras.
Tobias kom bakom mig och han fick ta mina skidor medan vi gick tillbaka till skidstadion. Jag stod med under den sista lektionen medan de andra fick instruktioner, men efter ett tag skulle de iväg i spåret och då fick jag avsluta och gå och äta lunch istället.

Jag känner mig ändå ganska optimistisk. Det var ju inför sista passet, så jag hann slutföra nästan hela lägret och jag har lärt mig massor. Och eftersom det känns likadant som i somras, och det läkte väldigt stadigt på sex veckor, hoppas jag att jag är helt återställd i god tid innan Vasaloppet.

De negativa effekterna är ju att jag inte kommer kunna träna obehindrat ett tag framöver, och jag kommer att vara ännu mer rädd för nedförsbackar på Vasan än vad jag redan var. Men den främsta träningen nu kommer att vara balansträning, och jag inleder med att stå på ett ben och blunda medan jag borstar tänderna vilket visade sig helt omöjligt för mig men inte alls omöjligt för andra. Ska även införskaffa en balansbräda under julshoppingen.

Utöver detta vill jag varmt rekommendera Orsa Grönklitt om du ska iväg och träna längdskidor. Så himla trevlig anläggning. Har inte stenkoll på priserna, men om det kommer snö så finns det en massa spår av varierande längd att välja på i jättefin natur. Omklädningsrum och bastu finns så klart, samt en superfin restaurant med en helt okej buffé och dessutom bar för lite skön after ski.

fredag 4 december 2015

Livet

Det kan vara så att jag är på väg att bränna ut mig. Jag vet inte riktigt, för jag är väldigt bra på att stänga av känslor och bara fokusera på nuet när allt känns övermäktigt. Men just nu är jag helt knäckt över att jag måste jobba imorgon. Jag tänker att det är som den sista kilometern på löpningen. Man kan kliva över trösklar och tvinga sig vidare hur många gånger som helst, men när det bara är en kilometer kvar så ser man slutet och då är det som att krafterna rinner ut ur näsborrarna och ner på de neonfärgade skorna. Man bara klappar ihop.

I skolan har jag läst två kurser parallellt senaste månaden, jag har jobbat massor och jag och Tobias har i två omgångar försökt sälja lägenheten utan resultat. Nu är tentan på ena kursen inlämnad, och den andra kursen börjar ljumna inför juluppehållet.
Nästa vecka skulle jag ha jobbat onsdag, men jag ska tyvärr på begravning då och tog ledigt. Nästa helg är det skidläger i Orsa.

Jag ser slutet. Snart får jag lite paus i jobbet och uppehåll i skolan. Snart är hetsen med lägenheten över, antingen för att vi lyckas sälja, eller för att vi ger upp tills vidare.

Snart får jag vila. Så nu kollapsar jag.

Har inte orkat träna mer än onsdag förmiddag denna vecka. Jag bara orkar inte. Jag bara vill inte. Jag vill bara ligga hemma. Och sova.


torsdag 26 november 2015

PT-Tom, första passet

Idag hade jag mitt första riktiga PT-pass med PT-Tom. Vi körde lite i stakmaskinen vilket var väldigt bra eftersom han visade en helt annan rörelse än den jag gjort. Jag ska inte säga om det är rätt eller fel, jag tänker att skidlägret i Orsa 10-13 december kommer att avslöja det. Jag har ju böjt mig nästan dubbelt när jag stakar medan Tom menade att det tar jättemycket energi och att man istället ska "dra med magen". Jag tyckte att magen är magen och hur mycket jag än spänner den hindrar det inte att jag måste dra med armarna och då blir svintrött i dem.
Men likt det ofta är när jag lär mig någonting nytt handlar det bara om att jag ska förstå en grej för att fatta hela grejen. Den grejen nu var att jag ska krumma ryggen.  Tom sa åt mig att skjuta fram höften och typ vika ihop bröstkorgen, eller vika bröstkorgen inåt eller nåt sånt. Då fattade jag hur rörelsen skulle gå till. Man skjuter rygg lite, eller skjuter skuldrorna snarare, till skillnad från att svanka som jag gör när jag stakar. Som att man drar ihop överkroppen till en boll medan höfter och ben är stilla. Nu ska jag köra på denna metod och se hur det känns fram till skidlägret.

Jag fick även en suverän övning som tränar skuldrorna och jag upplevde verkligen att jag tränade muskler jag aldrig tränat förut. Det var helt enkelt bara att stå vid en sån där vajerställning (ja, ni hör hur jävla insatt jag är i gym) och har handtaget med ett rep ovanför sig. Sen ställer man sig en bit bort, så att man kan ha armarna raka och sedan dra dem in mot höfterna, låren eller midjan (beroende på vilken stakrörelse man vill träna). Tog sååå hårt, och då hade jag knappt något motstånd.
Jag fick även några nya varianter på gamla ryggövningar som kändes som fan.

Ser fram emot gymmet! Ska nog gå dit imorgon kväll ändå, trots att jag inte tänkt träna i helgen.

tisdag 24 november 2015

De senaste veckorna

Hej hej träningsdagboken, det var ett tag sen.

Nu är jag äntligen igång igen, trots att skolan, jobbet och livet är äckligt jobbigt just nu. Försök två på lägenhetsförsäljningen då vi inte fick priset vi ville ha förra gången, forskningsmetoder i skolan, vilket borde vara kul men det är svintråkigt för att lärarna gjort jordens tråkigaste kursupplägg, samt en massa, massa jobb för närvarande (fyra heldagar denna vecka).

Jag stod i kafeteriakön i skolan igår och flörtade med en chocolat chip cookie (som jag till slut köpte) och funderade över detta med att man "unnar sig" en chokladkaka, men man "unnar sig" aldrig att gå och träna. Men sanningen är att jag i nuläget unnar mig att träna. Jag har aldrig varit med om att ha ett så späckat schema under en så lång tid som just nu. Därför har jag varje dag tre alternativ de cirka tre timmar om dagen som kan räknas som fritid:
1) Skriva hemtenta.
2) Vila, chilla, kolla på tv, läsa, måla i målarböcker.
3) Träna.

Jag borde kanske välja bort att vila. Fast i ärlighetens namn tycker jag absolut inte det, för om det är någonting tio år i tv-branschen har lärt mig så är det att man behöver ge sig själv tid för återhämtning och avkoppling. Jag väljer alltså generellt bort hemtenta-skrivning och unnar mig att träna den tiden jag har på eftermiddagar/kvällar.

Jag har kommit igång bra nu och trycker in så många pass jag kan. Eftersom vissa dagar blir för hektiska eller bara suger för mycket must ur mig så blir det naturliga vilodagar där jag i förväg bestämmer att det inte blir någon träning, och jag försöker därför träna alla andra dagar vilket just nu i snitt ligger på fyra dagar i veckan.

För min egen del, här är träningsschemat för november:
  • 3/11 - Fight Club
  • 8/11 - Apjobbig löprunda från pappa i Västertorp till brorsans lägenhet i Fruängen.
  • 9/11 - Någon träning, minns inte vad.
  • 10/11 - Fight Club
  • 12/11 - Sprang hem från jobbet på HDR i Värtahamnen. Asjobbigt. Kände mig femhundra kilo tung. Störde ihjäl mig på att folk går mitt på trottoaren istället för till höger på trottoaren. Är ni från en ort där det inte bor några andra människor, ELLER?
  • 14/11 - 4 km i stakmaskinen på gymmet innan det bar iväg på dop.
  • 16/11 - Toms rekommenderade styrkepass på gymmet. Jag är fortfarande i vad jag kallar "slänga ihop något av det som finns hemma"-stadiet, alltså att jag bara öppnar alla skåp hemma och tittar på maten men inte har någon aning om vad jag ska göra med allt detta. På samma sätt går jag runt på gymmet och typ tittar/tar lätt på maskiner och övriga verktyg utan att riktigt veta vad jag ska göra. Har verkligen lika lite kreativitet när det gäller styrketräning som när det kommer till matlagning. Fick ändå in några bra övningar.
  • 17/11 - En mil i stakmaskinen. Mostånd 8. Tid: 1:06:15.
  • 20/11 - En mil i stakmaskinen. Motstånd 10. Tid: 1:00:30.
  • 23/11 - Cirkelträning. Tio minuter stakmaskin. 12-6-4-2-1-repetitioner i diverse övningar med tyngre och tyngre belastning. Benböj med skivstång, rygglyft med viktplatta, bicepcurls med hantlar, plankan 8x20 sek (tabata-timer). Hela varvet två gånger.
  • 24/11 - Fight Club.
På torsdag ska jag träffa PT-Tom igen, ska bli kul. Nu bränner benen efter hysteriska benböj igår och massa squats och annat på Fight Club idag.

Har även tagit en tripp till XXL i Kungens Kurva och utnyttjat den 25 procents rabatt på ett köp som jag och Tobias får då och då eftersom vi har Mastercard hos SEB (scoooooooore). Köpte två gymväskor i olika storlekar, nya pjucks till gymmet (hade haft mina gamla i typ åtta år, gummit var stenhårt), handskar för att slippa blåsor i stakmaskinen samt matchande byxor och linne. Nu är man bra stylish när man glider in på gymmet.

 

lördag 31 oktober 2015

Jogging och feminism

Okej... Dags att börja träna igen då. Nu har jag kurerat min förkylning tills att alla spår var borta, haft några påfrestande arbetsdagar och en tenta i kvantitativa forskningsmetoder (statistik och tabeller). Det är alltså dags att börja drömma om min Klassiker igen.

Jag kom precis hem från en joggingrunda på 6,5 km. Jag var faktiskt ute i måndags också och sprang 3,6 och så var jag på pilates i onsdags. Jag säger bara DAMN om pilatesen. Nu har jag visserligen inte kört på länge, och instruktören Adam fokuserade väldigt mycket på just bålstyrka, men satan vilken träningsvärk jag hade i magen, sidan och höfterna dagarna efter. Det är det jag gillar så mycket med pilates, att man tränar en massa pyttesmå muskler på konstiga ställen som man aldrig annars tränar (typ musklerna i fötterna och höftböjaren). Samt att man får mycket stretching och rörlighetsträning.

Jag jobbade i vanlig ordning på travet idag mellan 10-19 och åt därför middag vid åtta. Det blir ju lite sent att springa då, närmare 22-tiden, men jag tycker ändå bättre om att träna på kvällarna. Däremot begränsas mina rutt-alternativt väldigt mycket eftersom jag, tja, inte vill bli överfallen.

Nu är detta en träningsblogg, men jag tänkte mycket på samhällsstrukturer när jag sprang. Så jag måste tala lite om feminism här.

Jag vill börja med att säga att jag inte tyckte att feminism berör mig innan jag började läsa om feminism och genus i skolan. Jag - likt nästan alla man diskuterar feminism med - trodde att det handlade om att jag tjänar minsann lika mycket som mina manliga kollegor, och jag har fått jättebra jobb inom sport-tv på ett företag med nästan enbart män och får jättemycket respekt där, och jag är uppvuxen i en familj där min mamma hade svart bälte i karate och det var hon som var coola föräldern och därför var det här med feminism helt irrelevant, för det berörde ju faktiskt inte mig.

Men feminism handlar inte bara om de där uppenbara sakerna som lika löner och delat hushållsarbete och att klä tjejer i blått och killar i rosa. Det handlar om samhället och om hur vi uppfostrar våra barn utefter könsnormer på ett så subtilt sätt att vi själva inte ens är medvetna om det. Hur vi lär våra döttrar att tänka på sin omgivning och låter våra söner härja eftersom "pojkar är så vilda". Jag ska inte gå in på någon lång harang här, men jag kan starkt rekommendera att man om man på riktigt vill kunna diskutera feminism och genus faktiskt läser någonting om det, t.ex. i Lena Gemzöes bok "Feminism". Det är vansinnigt intressant hur mycket som sker utan att vi tänker på det.

Feminism för mig handlar bland annat om att jag sprang ner mot Hornstull och verkligen inte var sugen på att springa på Södermälarstrand, men ju inte kunde springa i Tanto för att... ja, duh. Det är mörkt och buskage och en massa bra ställen att bli överfallen på. Så då kunde jag ju springa upp för Heleneborgsgatan och bakom Münchenbryggeriet, men bakom München var det nog inte så mycket folk nu, och det är ett mörkt parkvägsparti dit där jag inte riktigt ville springa. Då skulle jag ju kunna springa upp till Midsommarkransen via Liljeholmsbron och långa backen vilket kändes frestande eftersom det är en utmaning, men samtidigt är det parkväg med ganska lite "trafik" så här dags och skogsparti på ena sidan av parkvägen där någon skulle kunna dra in mig. Men det går nog bra ändå, gångvägen går ju precis bredvid bilvägen så det är nog en ganska liten risk att något skulle hända där.

Så jag väljer den vägen, men jag ser in i buskagen lite, och när jag möter två killar tar jag en liten lov runt dem. Och när jag kommit halvvägs upp i långa backen har de ställt upp betonggrisar och riktat om cykel- och gångbanan in mot skogspartiet och bort från vägen. Betongstaketet är någon meter högt, och jag tänker att om någon skulle försöka dra in mig i skogen skulle jag kanske kunna kämpa emot, men om jag ramlar bakom staketet där skulle inte någon på bilvägen se mig även om jag lyckades hålla mig kvar på vägen. Så jag hoppade istället över betongstaketet och sprang bland stenarna och kvistarna på den avstängda gångvägen. För att jag inte ville riskera att bli överfallen och indragen i skogen utan att någon såg mig.

När jag sprang ner igen såg jag att det stod "Safeway" på betonggrisarna vilket kändes omåttligt ironisk eftersom jag kände mig otroligt mycket mer otrygg med dem där än utan.

När jag kom ner för backen igen kom en kille från vägen framme till höger springandes emot mig. Han såg ut som att han kanske likt jag var ute och joggade, men han hade stora baggy kläder och inte alls vanliga löparkläder och han sprang väldigt fort. Det var i det där ögonblicket när det högg till i bröstkorgen precis när han passerade mig som jag verkligen blev medveten om hur mycket jag hade stålsatt mig och förberett mig på att han skulle kunna ta tag i mig och att jag måste kämpa emot. Så som jag ofta gör när jag möter en man sent på kvällen och måste gå tätt förbi honom.

Och det är bland annat det här feminism och genus handlar om för mig. Det handlar om att det är en helt naturlig företeelse för mig som kvinna att fundera över var, när, hur och av vem jag skulle kunna bli överfallen och utnyttjad. Att ha en massa olika strategier för var man går och på vilket sätt man gör det. Att man inte lyssnar på musik för att kunna höra om någon kommer. Att ha nycklarna i handen. Att ha mobilen redo med pojk/flickvännens nummer redo. Att inte jogga där man vill jogga för att det är mörkt ute. För att vem som helst, när som helst, kan våldföra sig på dig. Och att det är på ditt ansvar att se till att det inte händer. För du måste ju ha varit medveten om riskerna...?

fredag 16 oktober 2015

Megasuperdunderförkylning delux

VAD ÄR DET SOM HÄNDER?!

Jag blir sjuk om och om igen. Mitt halsont började äntligen ge med sig. Exakt samma dag jag vaknade och inte hade ont i halsen hade jag istället förkylnings-ont-i-kroppen och lock för öronen (mitt säkraste kort på att förkylningen är på G). Har nu nyst hysteriskt och snorat i tre dagar.

Pallar fan inte! Sedan slutet av juli när jag fick bihåleinflammation har jag nog bara varit frisk nog att träna två veckor i streck. Annars tar det fyra, fem dagar så smäller det till igen. Igår var jag väldigt nära på att bara strunta i det och gå till gymmet ändå helt enkelt för att jag lessnat på att vara sjuk. Jag fick stoppa mig själv och måla upp vackra bilder av hur Tobias skulle hitta mig stel och kall i sängen på morgonen efter att jag dött av hjärtmuskelinflammation. Något liknande hände en av mina morbröders bästa vän som arbetade fastän han hade feber. Mitt i livet, skulle precis uppfylla sin dröm och flytta tillbaka till Norge och starta fiskodling när min morbror som han bodde hos hittade honom död i sängen på morgonen. Den mest fruktansvärda begravningen jag varit på, så hemskt sorgligt att se min morbror sjunga "Jag trivs bäst i öppna landskap" och knappt klara sig genom sången.

Sidospår. Jag bestämde mig i alla fall för att ge kroppen en längre stunds vila och ska känna efter igen på måndag. Tills dess har jag köpt D-vitamin på burk. Mina klasskompisar pratade om D-vitamin och att det tydligen är the shit för immunförsvaret och rent allmänt the shit för hela kroppen. Så nu har jag tryckt mina första kapslar och så får vi se om det blir någon förbättring.