Nyckelbenet är brutet

Det är verkligen inte mitt år. Nyckelbenet är nu röntgat och bekräftat brutet. Jag har ändå ganska stor rörlighet i armen, men kan uppenbarligen inte belasta axeln på ett tag. Det har varit en hektisk vecka så jag har faktiskt varit lat och inte tagit mig till gymmet en enda gång. Det får bli bättring efter helgen!

Jag har i alla fall börjat stå på ett ben och blunda när jag borstar tänderna. Svajigt värre!

Skidläger!

Tillbaka från skidläger i Orsa Grönklitt! Det var endast tre kilometer spår eftersom det inte snöat där ännu, men det räckte gott för helgens ändamål. Jag var på Bengt Hassis skidskola för att lära mig åka längdskidor som ett proffs. En sak har jag verkligen lärt mig denna helg, och det är att jag har usel balans. Jag lyfte tydligen alldeles för lite på pendelbenet och satte i foten för tidigt, och allt eftersom jag försökte förbättra detta insåg jag att det handlade om att jag tappar balansen annars. Träningen framöver blir alltså i huvudsak balansträning, vilket kan vara bra inte minst med tanke på att jag ramlade när jag åkte inför sista passet och tror att jag bröt nyckelbenet igen.

Jag kom i en lång nedförsbacke där jag hann få upp ganska mycket fart, och precis när spåret svängde skarpt åt vänster kom en man bakom mig och körde om på höger sida. Högerspåret försvann och jag försökte snabbt komma på hur jag skulle klara av att stå på benen, om jag kunde hoppa ur spåret eller om han var i vägen och jag blev distraherad och ramlade hårt rakt på vänstra axeln. Jag hörde ett knak och kände direkt att det kändes som när jag ramlade med cykeln i somras.
Tobias kom bakom mig och han fick ta mina skidor medan vi gick tillbaka till skidstadion. Jag stod med under den sista lektionen medan de andra fick instruktioner, men efter ett tag skulle de iväg i spåret och då fick jag avsluta och gå och äta lunch istället.

Jag känner mig ändå ganska optimistisk. Det var ju inför sista passet, så jag hann slutföra nästan hela lägret och jag har lärt mig massor. Och eftersom det känns likadant som i somras, och det läkte väldigt stadigt på sex veckor, hoppas jag att jag är helt återställd i god tid innan Vasaloppet.

De negativa effekterna är ju att jag inte kommer kunna träna obehindrat ett tag framöver, och jag kommer att vara ännu mer rädd för nedförsbackar på Vasan än vad jag redan var. Men den främsta träningen nu kommer att vara balansträning, och jag inleder med att stå på ett ben och blunda medan jag borstar tänderna vilket visade sig helt omöjligt för mig men inte alls omöjligt för andra. Ska även införskaffa en balansbräda under julshoppingen.

Utöver detta vill jag varmt rekommendera Orsa Grönklitt om du ska iväg och träna längdskidor. Så himla trevlig anläggning. Har inte stenkoll på priserna, men om det kommer snö så finns det en massa spår av varierande längd att välja på i jättefin natur. Omklädningsrum och bastu finns så klart, samt en superfin restaurant med en helt okej buffé och dessutom bar för lite skön after ski.

Livet

Det kan vara så att jag är på väg att bränna ut mig. Jag vet inte riktigt, för jag är väldigt bra på att stänga av känslor och bara fokusera på nuet när allt känns övermäktigt. Men just nu är jag helt knäckt över att jag måste jobba imorgon. Jag tänker att det är som den sista kilometern på löpningen. Man kan kliva över trösklar och tvinga sig vidare hur många gånger som helst, men när det bara är en kilometer kvar så ser man slutet och då är det som att krafterna rinner ut ur näsborrarna och ner på de neonfärgade skorna. Man bara klappar ihop.

I skolan har jag läst två kurser parallellt senaste månaden, jag har jobbat massor och jag och Tobias har i två omgångar försökt sälja lägenheten utan resultat. Nu är tentan på ena kursen inlämnad, och den andra kursen börjar ljumna inför juluppehållet.
Nästa vecka skulle jag ha jobbat onsdag, men jag ska tyvärr på begravning då och tog ledigt. Nästa helg är det skidläger i Orsa.

Jag ser slutet. Snart får jag lite paus i jobbet och uppehåll i skolan. Snart är hetsen med lägenheten över, antingen för att vi lyckas sälja, eller för att vi ger upp tills vidare.

Snart får jag vila. Så nu kollapsar jag.

Har inte orkat träna mer än onsdag förmiddag denna vecka. Jag bara orkar inte. Jag bara vill inte. Jag vill bara ligga hemma. Och sova.