Pilates och löpbandsintervaller

Igår blev det dubbelpass igen. Jag skulle iväg på pilates och passade på att komma tidigare och köra löpbandsintervaller. Jag körde standarden av 10 intervaller i 70 sekunder med 20 sekunders vila emellan. Mycket svettigt. Hade fruktansvärd, fruktansvärd träningsvärk från tisdagens upptåg. Hade min klassikertröja för inspiration för att trycka genom smärtan. Lyckas på något magiskt sätt regna svett över alla förutom simmaren som ändå kommer bli blöt. Dålig planering.

Trippelpass

Igår gjorde jag något som antingen var väldigt starkt eller väldigt idiotiskt. Jag körde ett trippelpass, trots att jag är relativt otränad just nu.

Jag hade inbokat att jag skulle köra Bootylicious och Barre med Elin och Desi, men jag kände mig pigg och fräsch så jag stack även ut på en femkilometersrunda på eftermiddagen. Jag och Tobias pratade lite efter min horribla löptur i söndags och jag kom fram till att jag ska springa en kortare runda, en längre runda och ett intervallpass i veckan. Även om den kortare rundan kanske inte ger lika mycket som de andra passen behöver jag få känna mig som en stark och stabil löpare, vilket jag inte gjort på väldigt länge.
Vi har också talat om att sätta upp en utmaning för oss innan Lidingöloppet, vilket är att springa tio varv runt elljusspåret i närheten av vårt hus. Spåret är 1,8 km långt och väldigt kuperat, med jord- och stenunderlag. Det borde därför vara en ganska bra uppvärmning inför Lidingö.

Löpturen igår gick därför runt spåret, och jag sprang två varv. Rune har talat om att springa avslappnat, och det kan jag tänka mig kan vara en anledning till att jag har känt mig så tung och trött på sista tiden. Jag försöker ju förändra min löpstil genom att lyfta mer på benen, vara mer stabil i höfter och bål samt att hålla händerna annorlunda med tummarna uppåt istället för inåt.
Jag vet ju att jag spände mig på cykeln och att det var därför det kändes så uruselt när jag cyklade i våras, så det är ju inte osannolikt att jag även är i samma fälla med löpningen. Jag fokuserade därför på att springa avslappnat igår, framför allt i nedförsbackarna. Tyckte jag kände mig mycket fräschare än tidigare pass, men det kan ju bero på en massa saker. Fick i alla fall ett km-tempo på 6.33 vilket är mer likt mig än runt sju som jag legat på mycket på sista tiden.

Efter de två kvällspassen som bara fokuserar på ben kan jag idag berätta att jag har rumpmuskler och benmuskler. Jag känner dem väldigt väl. Idag blev alltså en vilodag. Imorgon ska det dock bli någonting, beroende på hur benen mår.

Löpning på landet

Jag kom som förutspått aldrig iväg på någon distanslöpning i fredags på grund av att jag hade Adolf. På kvällen fick jag dock feeling och Tobias fick hitta på fem övningar till mig, bestämma hur många repetitioner jag skulle göra av varje och hur många set. Det blev tre set med:

1) 10 burpees (byttes sedan ut mot utfall för mina knän protesterade mot burpees)
2) 20 armhävningar (på knä)
3) 30 tådipp
4) 50 axelrotationer (ni vet, när man står med armarna rakt utåt och rör dem i cirklar)
5) 10 tricepdips med stöd på soffarmstödet

Ingen mästerlig workout, men alltid något! Adolf blir ju också lyrisk när någon ligger på golvet, så han kom och peppade mig och slickade svett ur pannan när jag gjorde tådipp.

Kan för övrigt tipsa om mina träningsbyxor här. De är från Aim'n som säljs bland annat på nelly.com. Jag har två par och tycker de är supersköna. Har använt dem lika mycket som mjukisbyxor som jag använt dem som träningsbyxor. De är en aning varma och ger ju absolut inte lika mycket kompression som 2XU, så jag har dem generellt inte när jag ska springa, men väl för annan funktionsträning och framför allt pilates. Dessutom är de ju skitsnygga!

I helgen var vi på landet för att fira en släktings åttioårsdag. Min familj åkte upp i lördags, men jag var av någon anledning halvt deprimerad i lördags. Hade ingen energi i kroppen överhuvudtaget, fick konstant blodtrycksfall och var helt sänkt mentalt. Ingen träning.
I söndags gick jag och Tobias upp "tidigt" (typ halv åtta) och gav oss ut på ett distanspass. Jag kände att det gick väldigt långsamt trots att jag försökte hålla tempot uppe. Ändå gick det på nästan sju minuter per kilometer. Vi hittar inte riktigt runt i Spillersboda och chansade på att en väg skulle leda oss runt, och det gjorde den till slut. Men jag totaldog efter typ sex kilometer. Jag orkade nästan inte springa alls, och absolut inte trycka på någon fart. Jag kände mig som världens sämsta idrottare. Började lista allt som var emot mig:
1) Det var varmt (det värsta jag vet när jag springer)
2) Det var mycket gräs, grus och sten (jag gillar asfalt)
3) Det var på morgonen med bara en pyttefrukost i magen (jag tränar helst sent på kvällen)
4) Jag var trött i låren från tidigare träning redan i starten
5) Jag har typ slutat stretcha sen jag fick lära mig att man inte behöver göra det direkt, och jag känner mig mycket stelare sedan dess
6) Huvudet var inte med ÖVERHUVUDTAGET. Hjärnpower: 0%. Kämpaglöd: nada. Självömkan: 100%

Det blev till slut en mil ganska precis på en timme och en kvart. Snittempo typ 7:20 per kilometer (vi frågade om vägen lite så blev av med några minuter på det). När jag var på kilometer sju typ, och var helt knäckt, sa jag till Tobias att jag inte har musklerna att springa så långt sedan jag ändrat min löpstil i ett försök att bli snabbare. Men Rune (Larsson, som skrivit boken jag läser) har berättat för mig att om jag bara fortsätter springa långdistans så kommer de musklerna byggas upp. Så jag kommer falla tillbaka på Bob och Biggest Losers gamla slagord:

TRUST THE PROCESS!

Långdistanslöpning

Just nu läser jag Löparglädje - Från motion till ultradistans av Rune Larsson som jag spontanshoppade på Pocket Shop för några veckor sedan. Det känns som att jag lärt mig väldigt mycket om löpning redan baserat på hur mina konversationer om löpning numer fortlöper. Men man kan alltid plocka upp något nytt. Efter att ha läst Malin Ewerlöfs bok började jag till exempel med fartlek, alltså att springa improviserade intervaller istället för att springa i ett jämt tempo. Jag kör detta oftast antingen om jag inte har tid att springa längre än några kilometer eller om jag börjar på en runda och känner mig som en 75-kilos kettelbell som försöker springa. Då känns det bara onödigt att jogga på i vanligt tempo, så istället går jag och varvar med spurtar som jag bestämmer allt eftersom, typ "nu ska jag springa till den där lyktstolpen" eller "vid det där krönet börjar jag springa och stannar vid det där elskåpet".

Jag har ännu inte kommit så långt i Runes bok, men jag gillar honom än så länge. Stor förespråkare för att springa utefter sin egen smak och inte baserat på olika forskningsresultat och/eller andra människors instruktioner. Han säger dock att långdistans är det man ska satsa på om man vill bli snabbare. Det går ju fint hand i hand med att jag ändå ska springa långdistans, så jag lyssnar på Rune just nu och satsar på att springa fler pass mellan 1,5-2 timmar.

I tisdags var jag på The Trip på SATS med Elin och Desi, ett spinningpass där man cyklar framför en stor skärm med en animerad väg. Ja, lite poppigare spinning alltså, inte så mycket roligare än vanlig spinning som ju heller inte är någon favorit. Igår var jag på pilates, men i onsdags fick jag in mitt "första" distanspass. Det är ju inte så att jag inte sprungit distans tidigare, men sedan jag bestämde mig för att göra det till en träningsstrategi.

Jag har ju tyvärr inte lärt mig området så superbra ännu, men jag satte runkeeper att ge mig tid var tjugonde minut och började irra omkring i Huddinge. Den första sträckan jag sprang, förbi Källbrinks IP och ner till Gömmaren och tillbaka, har jag sprungit förut och den är ganska backig. Jag har ändrat min löpstil lite för att försöka bli snabbare. Nu lyfter jag mer på knäna och koncentrerar mig mycket på att ha en stolt hållning och att vrida mina händer så att tummarna kommer uppåt. Jag har alltid sprungit med handryggarna uppåt.
Jag märker tydligt av att jag ännu inte har benmuskler för att hålla länge i denna typ av löpning. Min lår värkte efter ungefär sex kilometer, och efter ytterligare några backar var jag tvungen att dra ner på tempo, stil och hållning. Sprang som en potatissäck sista halvtimmen. Gick även ungefär tio minuter mitt i för att vila och kolla kartan var fan jag skulle för att komma hem.

13 kilometer blev det i alla fall, och även fast det sög musten ur mig är jag glad att det var ganska backigt eftersom det är den typen av bana jag har som målsättning (fast i terräng).


Nu vet jag i alla fall vilka muskler jag behöver träna upp för att kunna hålla löpstilen längre, men Rune lovar å andra sidan att man bygger de musklerna när man springer långdistans. Jag ska försöka ge mig ut på en runda idag också, men vi får se hur det går med tanke på att jag är hundvakt till Adolf som trots allt är tolv år nu och inte så superbra på att gå i koppel. Dessutom är hans ben typ två decimeter höga, och då har han ändå långa ben för att vara en gårdshund.

I annat fall får jag ta långdistansaren när jag åker till landet i Spillersboda utanför Norrtälje imorgon.