Jogging och feminism

Okej... Dags att börja träna igen då. Nu har jag kurerat min förkylning tills att alla spår var borta, haft några påfrestande arbetsdagar och en tenta i kvantitativa forskningsmetoder (statistik och tabeller). Det är alltså dags att börja drömma om min Klassiker igen.

Jag kom precis hem från en joggingrunda på 6,5 km. Jag var faktiskt ute i måndags också och sprang 3,6 och så var jag på pilates i onsdags. Jag säger bara DAMN om pilatesen. Nu har jag visserligen inte kört på länge, och instruktören Adam fokuserade väldigt mycket på just bålstyrka, men satan vilken träningsvärk jag hade i magen, sidan och höfterna dagarna efter. Det är det jag gillar så mycket med pilates, att man tränar en massa pyttesmå muskler på konstiga ställen som man aldrig annars tränar (typ musklerna i fötterna och höftböjaren). Samt att man får mycket stretching och rörlighetsträning.

Jag jobbade i vanlig ordning på travet idag mellan 10-19 och åt därför middag vid åtta. Det blir ju lite sent att springa då, närmare 22-tiden, men jag tycker ändå bättre om att träna på kvällarna. Däremot begränsas mina rutt-alternativt väldigt mycket eftersom jag, tja, inte vill bli överfallen.

Nu är detta en träningsblogg, men jag tänkte mycket på samhällsstrukturer när jag sprang. Så jag måste tala lite om feminism här.

Jag vill börja med att säga att jag inte tyckte att feminism berör mig innan jag började läsa om feminism och genus i skolan. Jag - likt nästan alla man diskuterar feminism med - trodde att det handlade om att jag tjänar minsann lika mycket som mina manliga kollegor, och jag har fått jättebra jobb inom sport-tv på ett företag med nästan enbart män och får jättemycket respekt där, och jag är uppvuxen i en familj där min mamma hade svart bälte i karate och det var hon som var coola föräldern och därför var det här med feminism helt irrelevant, för det berörde ju faktiskt inte mig.

Men feminism handlar inte bara om de där uppenbara sakerna som lika löner och delat hushållsarbete och att klä tjejer i blått och killar i rosa. Det handlar om samhället och om hur vi uppfostrar våra barn utefter könsnormer på ett så subtilt sätt att vi själva inte ens är medvetna om det. Hur vi lär våra döttrar att tänka på sin omgivning och låter våra söner härja eftersom "pojkar är så vilda". Jag ska inte gå in på någon lång harang här, men jag kan starkt rekommendera att man om man på riktigt vill kunna diskutera feminism och genus faktiskt läser någonting om det, t.ex. i Lena Gemzöes bok "Feminism". Det är vansinnigt intressant hur mycket som sker utan att vi tänker på det.

Feminism för mig handlar bland annat om att jag sprang ner mot Hornstull och verkligen inte var sugen på att springa på Södermälarstrand, men ju inte kunde springa i Tanto för att... ja, duh. Det är mörkt och buskage och en massa bra ställen att bli överfallen på. Så då kunde jag ju springa upp för Heleneborgsgatan och bakom Münchenbryggeriet, men bakom München var det nog inte så mycket folk nu, och det är ett mörkt parkvägsparti dit där jag inte riktigt ville springa. Då skulle jag ju kunna springa upp till Midsommarkransen via Liljeholmsbron och långa backen vilket kändes frestande eftersom det är en utmaning, men samtidigt är det parkväg med ganska lite "trafik" så här dags och skogsparti på ena sidan av parkvägen där någon skulle kunna dra in mig. Men det går nog bra ändå, gångvägen går ju precis bredvid bilvägen så det är nog en ganska liten risk att något skulle hända där.

Så jag väljer den vägen, men jag ser in i buskagen lite, och när jag möter två killar tar jag en liten lov runt dem. Och när jag kommit halvvägs upp i långa backen har de ställt upp betonggrisar och riktat om cykel- och gångbanan in mot skogspartiet och bort från vägen. Betongstaketet är någon meter högt, och jag tänker att om någon skulle försöka dra in mig i skogen skulle jag kanske kunna kämpa emot, men om jag ramlar bakom staketet där skulle inte någon på bilvägen se mig även om jag lyckades hålla mig kvar på vägen. Så jag hoppade istället över betongstaketet och sprang bland stenarna och kvistarna på den avstängda gångvägen. För att jag inte ville riskera att bli överfallen och indragen i skogen utan att någon såg mig.

När jag sprang ner igen såg jag att det stod "Safeway" på betonggrisarna vilket kändes omåttligt ironisk eftersom jag kände mig otroligt mycket mer otrygg med dem där än utan.

När jag kom ner för backen igen kom en kille från vägen framme till höger springandes emot mig. Han såg ut som att han kanske likt jag var ute och joggade, men han hade stora baggy kläder och inte alls vanliga löparkläder och han sprang väldigt fort. Det var i det där ögonblicket när det högg till i bröstkorgen precis när han passerade mig som jag verkligen blev medveten om hur mycket jag hade stålsatt mig och förberett mig på att han skulle kunna ta tag i mig och att jag måste kämpa emot. Så som jag ofta gör när jag möter en man sent på kvällen och måste gå tätt förbi honom.

Och det är bland annat det här feminism och genus handlar om för mig. Det handlar om att det är en helt naturlig företeelse för mig som kvinna att fundera över var, när, hur och av vem jag skulle kunna bli överfallen och utnyttjad. Att ha en massa olika strategier för var man går och på vilket sätt man gör det. Att man inte lyssnar på musik för att kunna höra om någon kommer. Att ha nycklarna i handen. Att ha mobilen redo med pojk/flickvännens nummer redo. Att inte jogga där man vill jogga för att det är mörkt ute. För att vem som helst, när som helst, kan våldföra sig på dig. Och att det är på ditt ansvar att se till att det inte händer. För du måste ju ha varit medveten om riskerna...?

Megasuperdunderförkylning delux

VAD ÄR DET SOM HÄNDER?!

Jag blir sjuk om och om igen. Mitt halsont började äntligen ge med sig. Exakt samma dag jag vaknade och inte hade ont i halsen hade jag istället förkylnings-ont-i-kroppen och lock för öronen (mitt säkraste kort på att förkylningen är på G). Har nu nyst hysteriskt och snorat i tre dagar.

Pallar fan inte! Sedan slutet av juli när jag fick bihåleinflammation har jag nog bara varit frisk nog att träna två veckor i streck. Annars tar det fyra, fem dagar så smäller det till igen. Igår var jag väldigt nära på att bara strunta i det och gå till gymmet ändå helt enkelt för att jag lessnat på att vara sjuk. Jag fick stoppa mig själv och måla upp vackra bilder av hur Tobias skulle hitta mig stel och kall i sängen på morgonen efter att jag dött av hjärtmuskelinflammation. Något liknande hände en av mina morbröders bästa vän som arbetade fastän han hade feber. Mitt i livet, skulle precis uppfylla sin dröm och flytta tillbaka till Norge och starta fiskodling när min morbror som han bodde hos hittade honom död i sängen på morgonen. Den mest fruktansvärda begravningen jag varit på, så hemskt sorgligt att se min morbror sjunga "Jag trivs bäst i öppna landskap" och knappt klara sig genom sången.

Sidospår. Jag bestämde mig i alla fall för att ge kroppen en längre stunds vila och ska känna efter igen på måndag. Tills dess har jag köpt D-vitamin på burk. Mina klasskompisar pratade om D-vitamin och att det tydligen är the shit för immunförsvaret och rent allmänt the shit för hela kroppen. Så nu har jag tryckt mina första kapslar och så får vi se om det blir någon förbättring.

Visning = träning

Visning på lägenheten idag! Jag har envist ont i halsen men jag har även läst att det generellt brukar gå bra att träna lite styrketräning, bara man inte kommer upp för högt i puls. Gick därför till gymmet under visningen och körde lite blandad styrka. Mitt problem - och varför det känns bra att jag träffat PT-Tom - är att jag inte riktigt någonsin tränat styrka på ett sånt sätt att jag kan vara superkreativ. Det är väldigt likt hur jag är med matlagning - jag kan laga någonting från ett recept, men när det handlar om att freebejsa är jag helt lost. Jag tillbringar väldigt mycket tid med att stå och titta på maskinerna, kanske kör någon enstaka innan jag går tillbaka till stretch-hörnan och gör utfall och plankan igen.

Körde ändå igenom bicep, axlar och bröstrygg ganska bra idag. Jag är så fruktansvärt svag i bröstryggen (alltså mellan skulderbladen), så det känns bra att börja träna upp den delen av kroppen. Körde även en ganska brutal mag-serie i tre omgångar enligt följande:

1) Tio "tå-dipp". Vet inte vad denna övning heter, men jag har lärt mig den på pilates och älskar den. Man ligger på rygg med benen i table top, alltså böjda i nittio grader i luften (som att man sitter på en stol). Sedan ska man genom att spänna magen pressa ner hela ryggen i golvet och sänka fötterna tills att tårna nuddar golvet, eller så långt man kan utan att ryggen lämnar golvet. Ett bra sätt att veta hur man ska spänna magen är att tänka att man ska sätta på sig ett par tighta byxor, annars tenderar i alla fall jag att bara använda musklerna i mitten av magen och inte hela vägen ut på sidorna.

2) Trettio sekunder plankan.

3) Tio gånger swimmers, alltså att man ligger på mage och lyfter höger arm och vänster ben (båda raka) samtidigt, och sedan byter sida. Detta är visserligen en ryggövning, men jag är svag i ryggen och när man ändå ligger med näsan ner efter plankan kan man lika gärna slänga in den.

4) Tio sneda sit-ups á la pilates. Alltså att man börjar med benen i table top, sedan sträcker ut höger ben och samtidigt för höger axel mot vänster knä (och sedan vice versa).

Det var inte mycket, men det var alltid något. Ser fram emot att träffa Tom igen och förhoppningsvis få ett schema jag kan följa så att jag inte behöver tänka ut något typ av program varje gång jag går till gymmet.

Jogging med Tobias

Igår frågade Tobias om vi skulle ut och jogga. Jag var sjukt otaggad. Det kändes i kroppen som att det skulle gå riktigt dåligt, men jag övervann min hjärna och vi drog ut. Jag hade som mål att testa det här som Malin Ewerlöf pratar om i sin bok, att man ska kunna prata med en medlöpare när man håller ett bra längdtempo. Det gick faktiskt helt okej.
Vi sprang ner bakom Münchenbryggeriet, över Heleneborgsgatan, ner på Södermälarstrand, runt Reimersholme och sedan tillbaka. Snittempot per kilometer var typ 6:30. Vädret var underbart. Tycker generellt att vi har ett så fantastiskt väder just nu i Stockholm. Jag vill ställa in alla mina åtaganden och åka upp till vårt lantställe i Spillersboda och gå runt i skogen hela dagarna. Kanske springa lite också.

Ingen träning idag då jag suttit i fem timmar direktsändning på travet (väldigt utmattande). Har jag berättat att jag jobbar som grafikoperatör inom live-tv...? Så är det i alla fall, och lördagarna är veckans monsterpass just nu. Har dessutom tryckt massor av godis och bullar idag. Nu blir det hemmagjord pizza till middag framför finalen av Atleterna.

Häpp!

PT-Tom och halsont

Ledsen för att jag inte skrivit på ett tag, får bli en liten sammanfattning av den senaste veckan.

För en massa, massa år sedan önskade jag mig en personlig tränare i födelsedagspresent. Jag fick ett presentkort på 1800:- på Stockholms stads tränings- och simhallar. Sen tog jag aldrig tag i saken. Presentkortet skulle gå ut i februari 2014, så jag gick till Forsgrenska på Medborgarplatsen och försökte få till en tid. Det var dock väldigt smockat i schemat, och en hjälpsam kvinna såg kreativt till att köpa mig ett nytt presentkort med presentkortet.

Nu går det presentkortet ut i februari 2016, och jag mailade därför Forsgrenska igen och denna gång fick jag napp direkt. Tom svarade och vi bokade in möte i fredags för en liten pratstund och eventuellt lite träning. Tom var skön, riktigt chill och laid back. Det saknades bara några dreads för att göra helheten komplett. Vi pratade lite om målsättning, bakgrund och liknande. Sedan gick vi och körde lite uppvärmning och jag fick tips på bra övningar för det, t.ex. att göra långsamma burpees med saxhopp och lite squats samtidigt som jag för en pinne fram och tillbaka över huvudet (låter konstigare än det är). Vi körde lite benböj med skivstång och pull-ups i maskin för att Tom skulle få ett hum om hur jag ligger till, sedan mailade han ett första träningsschema i måndags. Ska bli väldigt roligt! Träningen ska läggas upp för att maximera Vasaloppet och vi ska som tänkt ses tre gånger med tre veckors mellanrum.

I lördags var jag på fest då min bror nyligen fyllde 30, och antingen kom min förkylning tillbaka eller så skrek jag helt enkelt sönder rösten med sju timmars högröstade samtal, för jag har varit väldigt hes sedan dess och haft lite ont i halsen. Eftersom jag i övrigt mått bra bestämde jag mig för att ställa in intervallträningen i måndags, men gick till gymmet igår och körde några väldigt lugna styrkeövningar, egentligen bara för att hålla igång.

När jag gick på högstadiet var det en fritidsledare på fritidsgården i Fruängen som berättade att hennes pojkvän dött av hjärtmuskelinflammation efter att ha tränat när han varit sjuk, och det satte sig verkligen. Jag är väldigt mån om att inte träna när jag är sjuk, men just nu känns det ändå borderline okej även fast jag är lite raspig och öm i halsen på morgnarna.

 Usch, känns som att detta var en usel start på mitt Klassiker-år. Jag var så taggad i våras, och så har allt bara gått emot mig. Fyra förkylningar sedan i maj och en redig cykelkrasch. Varthän ska detta leda?

Ont i magen

Jag är inte en drabbad person. Jag har nästan aldrig ont i magen, ont i huvudet, problem med PMS, mensvärk, håll eller liknande obekväma symtom som drabbar många lite då och då. Däremot brukar jag få ont i magen ibland när jag springer. Jag googlade det igår efter en smärtsam löprunda runt Långholmen men kände inte igen någon av smärtorna som beskrevs.

Jag insåg på Tjejlidingö, där jag också fick ont i magen, att känslan är som att dricka en halv deciliter vinäger. Jag beskrev det för Elin och hon tyckte att det lät som halsbränna eller sura uppstötningar vilket var ganska slående, förutom att jag inte mår illa eller känner något i bröstkorgen. Jag får istället ont runt solar plexus och under nedre revbenen. Ibland även runt naveln. Det är som en sugande, brännande känsla. Igår åt jag ett äpple en timme innan jag sprang och funderade över om det kan finnas några syror i äpplet som kan få detta att hända.

Hur som helst var det tråkigt eftersom jag var ganska sugen på att springa. Jag öppnade ganska starkt, men kände mig klenare och klenare. På Långholmen fick jag dessutom ett hugg av håll, som en blixt genom hela sidan och var tvungen att gå en stund. Jag piggnade till lite på Södermälarstrand och joggade upp för hela Torkel Knutssonsgatan som jag annars brukar gå upp för. Men ingen rolig runda alls vilket var tråkigt på en så fin dag.