Jag kom som förutspått aldrig iväg på någon distanslöpning i fredags på grund av att jag hade Adolf. På kvällen fick jag dock feeling och Tobias fick hitta på fem övningar till mig, bestämma hur många repetitioner jag skulle göra av varje och hur många set. Det blev tre set med:
1) 10 burpees (byttes sedan ut mot utfall för mina knän protesterade mot burpees)
2) 20 armhävningar (på knä)
3) 30 tådipp
4) 50 axelrotationer (ni vet, när man står med armarna rakt utåt och rör dem i cirklar)
5) 10 tricepdips med stöd på soffarmstödet
Ingen mästerlig workout, men alltid något! Adolf blir ju också lyrisk när någon ligger på golvet, så han kom och peppade mig och slickade svett ur pannan när jag gjorde tådipp.
Kan för övrigt tipsa om mina träningsbyxor här. De är från Aim'n som säljs bland annat på nelly.com. Jag har två par och tycker de är supersköna. Har använt dem lika mycket som mjukisbyxor som jag använt dem som träningsbyxor. De är en aning varma och ger ju absolut inte lika mycket kompression som 2XU, så jag har dem generellt inte när jag ska springa, men väl för annan funktionsträning och framför allt pilates. Dessutom är de ju skitsnygga!
I helgen var vi på landet för att fira en släktings åttioårsdag. Min familj åkte upp i lördags, men jag var av någon anledning halvt deprimerad i lördags. Hade ingen energi i kroppen överhuvudtaget, fick konstant blodtrycksfall och var helt sänkt mentalt. Ingen träning.
I söndags gick jag och Tobias upp "tidigt" (typ halv åtta) och gav oss ut på ett distanspass. Jag kände att det gick väldigt långsamt trots att jag försökte hålla tempot uppe. Ändå gick det på nästan sju minuter per kilometer. Vi hittar inte riktigt runt i Spillersboda och chansade på att en väg skulle leda oss runt, och det gjorde den till slut. Men jag totaldog efter typ sex kilometer. Jag orkade nästan inte springa alls, och absolut inte trycka på någon fart. Jag kände mig som världens sämsta idrottare. Började lista allt som var emot mig:
1) Det var varmt (det värsta jag vet när jag springer)
2) Det var mycket gräs, grus och sten (jag gillar asfalt)
3) Det var på morgonen med bara en pyttefrukost i magen (jag tränar helst sent på kvällen)
4) Jag var trött i låren från tidigare träning redan i starten
5) Jag har typ slutat stretcha sen jag fick lära mig att man inte behöver göra det direkt, och jag känner mig mycket stelare sedan dess
6) Huvudet var inte med ÖVERHUVUDTAGET. Hjärnpower: 0%. Kämpaglöd: nada. Självömkan: 100%
Det blev till slut en mil ganska precis på en timme och en kvart. Snittempo typ 7:20 per kilometer (vi frågade om vägen lite så blev av med några minuter på det). När jag var på kilometer sju typ, och var helt knäckt, sa jag till Tobias att jag inte har musklerna att springa så långt sedan jag ändrat min löpstil i ett försök att bli snabbare. Men Rune (Larsson, som skrivit boken jag läser) har berättat för mig att om jag bara fortsätter springa långdistans så kommer de musklerna byggas upp. Så jag kommer falla tillbaka på Bob och Biggest Losers gamla slagord:
1) 10 burpees (byttes sedan ut mot utfall för mina knän protesterade mot burpees)
2) 20 armhävningar (på knä)
3) 30 tådipp
4) 50 axelrotationer (ni vet, när man står med armarna rakt utåt och rör dem i cirklar)
5) 10 tricepdips med stöd på soffarmstödet
Ingen mästerlig workout, men alltid något! Adolf blir ju också lyrisk när någon ligger på golvet, så han kom och peppade mig och slickade svett ur pannan när jag gjorde tådipp.
Kan för övrigt tipsa om mina träningsbyxor här. De är från Aim'n som säljs bland annat på nelly.com. Jag har två par och tycker de är supersköna. Har använt dem lika mycket som mjukisbyxor som jag använt dem som träningsbyxor. De är en aning varma och ger ju absolut inte lika mycket kompression som 2XU, så jag har dem generellt inte när jag ska springa, men väl för annan funktionsträning och framför allt pilates. Dessutom är de ju skitsnygga!
I helgen var vi på landet för att fira en släktings åttioårsdag. Min familj åkte upp i lördags, men jag var av någon anledning halvt deprimerad i lördags. Hade ingen energi i kroppen överhuvudtaget, fick konstant blodtrycksfall och var helt sänkt mentalt. Ingen träning.
I söndags gick jag och Tobias upp "tidigt" (typ halv åtta) och gav oss ut på ett distanspass. Jag kände att det gick väldigt långsamt trots att jag försökte hålla tempot uppe. Ändå gick det på nästan sju minuter per kilometer. Vi hittar inte riktigt runt i Spillersboda och chansade på att en väg skulle leda oss runt, och det gjorde den till slut. Men jag totaldog efter typ sex kilometer. Jag orkade nästan inte springa alls, och absolut inte trycka på någon fart. Jag kände mig som världens sämsta idrottare. Började lista allt som var emot mig:
1) Det var varmt (det värsta jag vet när jag springer)
2) Det var mycket gräs, grus och sten (jag gillar asfalt)
3) Det var på morgonen med bara en pyttefrukost i magen (jag tränar helst sent på kvällen)
4) Jag var trött i låren från tidigare träning redan i starten
5) Jag har typ slutat stretcha sen jag fick lära mig att man inte behöver göra det direkt, och jag känner mig mycket stelare sedan dess
6) Huvudet var inte med ÖVERHUVUDTAGET. Hjärnpower: 0%. Kämpaglöd: nada. Självömkan: 100%
Det blev till slut en mil ganska precis på en timme och en kvart. Snittempo typ 7:20 per kilometer (vi frågade om vägen lite så blev av med några minuter på det). När jag var på kilometer sju typ, och var helt knäckt, sa jag till Tobias att jag inte har musklerna att springa så långt sedan jag ändrat min löpstil i ett försök att bli snabbare. Men Rune (Larsson, som skrivit boken jag läser) har berättat för mig att om jag bara fortsätter springa långdistans så kommer de musklerna byggas upp. Så jag kommer falla tillbaka på Bob och Biggest Losers gamla slagord:
TRUST THE PROCESS!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar