Just nu läser jag Löparglädje - Från motion till ultradistans av Rune Larsson som jag spontanshoppade på Pocket Shop för några veckor sedan. Det känns som att jag lärt mig väldigt mycket om löpning redan baserat på hur mina konversationer om löpning numer fortlöper. Men man kan alltid plocka upp något nytt. Efter att ha läst Malin Ewerlöfs bok började jag till exempel med fartlek, alltså att springa improviserade intervaller istället för att springa i ett jämt tempo. Jag kör detta oftast antingen om jag inte har tid att springa längre än några kilometer eller om jag börjar på en runda och känner mig som en 75-kilos kettelbell som försöker springa. Då känns det bara onödigt att jogga på i vanligt tempo, så istället går jag och varvar med spurtar som jag bestämmer allt eftersom, typ "nu ska jag springa till den där lyktstolpen" eller "vid det där krönet börjar jag springa och stannar vid det där elskåpet".
Jag har ännu inte kommit så långt i Runes bok, men jag gillar honom än så länge. Stor förespråkare för att springa utefter sin egen smak och inte baserat på olika forskningsresultat och/eller andra människors instruktioner. Han säger dock att långdistans är det man ska satsa på om man vill bli snabbare. Det går ju fint hand i hand med att jag ändå ska springa långdistans, så jag lyssnar på Rune just nu och satsar på att springa fler pass mellan 1,5-2 timmar.
I tisdags var jag på The Trip på SATS med Elin och Desi, ett spinningpass där man cyklar framför en stor skärm med en animerad väg. Ja, lite poppigare spinning alltså, inte så mycket roligare än vanlig spinning som ju heller inte är någon favorit. Igår var jag på pilates, men i onsdags fick jag in mitt "första" distanspass. Det är ju inte så att jag inte sprungit distans tidigare, men sedan jag bestämde mig för att göra det till en träningsstrategi.
Jag har ju tyvärr inte lärt mig området så superbra ännu, men jag satte runkeeper att ge mig tid var tjugonde minut och började irra omkring i Huddinge. Den första sträckan jag sprang, förbi Källbrinks IP och ner till Gömmaren och tillbaka, har jag sprungit förut och den är ganska backig. Jag har ändrat min löpstil lite för att försöka bli snabbare. Nu lyfter jag mer på knäna och koncentrerar mig mycket på att ha en stolt hållning och att vrida mina händer så att tummarna kommer uppåt. Jag har alltid sprungit med handryggarna uppåt.
Jag märker tydligt av att jag ännu inte har benmuskler för att hålla länge i denna typ av löpning. Min lår värkte efter ungefär sex kilometer, och efter ytterligare några backar var jag tvungen att dra ner på tempo, stil och hållning. Sprang som en potatissäck sista halvtimmen. Gick även ungefär tio minuter mitt i för att vila och kolla kartan var fan jag skulle för att komma hem.
13 kilometer blev det i alla fall, och även fast det sög musten ur mig är jag glad att det var ganska backigt eftersom det är den typen av bana jag har som målsättning (fast i terräng).
Nu vet jag i alla fall vilka muskler jag behöver träna upp för att kunna hålla löpstilen längre, men Rune lovar å andra sidan att man bygger de musklerna när man springer långdistans. Jag ska försöka ge mig ut på en runda idag också, men vi får se hur det går med tanke på att jag är hundvakt till Adolf som trots allt är tolv år nu och inte så superbra på att gå i koppel. Dessutom är hans ben typ två decimeter höga, och då har han ändå långa ben för att vara en gårdshund.
I annat fall får jag ta långdistansaren när jag åker till landet i Spillersboda utanför Norrtälje imorgon.
Jag har ännu inte kommit så långt i Runes bok, men jag gillar honom än så länge. Stor förespråkare för att springa utefter sin egen smak och inte baserat på olika forskningsresultat och/eller andra människors instruktioner. Han säger dock att långdistans är det man ska satsa på om man vill bli snabbare. Det går ju fint hand i hand med att jag ändå ska springa långdistans, så jag lyssnar på Rune just nu och satsar på att springa fler pass mellan 1,5-2 timmar.
I tisdags var jag på The Trip på SATS med Elin och Desi, ett spinningpass där man cyklar framför en stor skärm med en animerad väg. Ja, lite poppigare spinning alltså, inte så mycket roligare än vanlig spinning som ju heller inte är någon favorit. Igår var jag på pilates, men i onsdags fick jag in mitt "första" distanspass. Det är ju inte så att jag inte sprungit distans tidigare, men sedan jag bestämde mig för att göra det till en träningsstrategi.
Jag har ju tyvärr inte lärt mig området så superbra ännu, men jag satte runkeeper att ge mig tid var tjugonde minut och började irra omkring i Huddinge. Den första sträckan jag sprang, förbi Källbrinks IP och ner till Gömmaren och tillbaka, har jag sprungit förut och den är ganska backig. Jag har ändrat min löpstil lite för att försöka bli snabbare. Nu lyfter jag mer på knäna och koncentrerar mig mycket på att ha en stolt hållning och att vrida mina händer så att tummarna kommer uppåt. Jag har alltid sprungit med handryggarna uppåt.
Jag märker tydligt av att jag ännu inte har benmuskler för att hålla länge i denna typ av löpning. Min lår värkte efter ungefär sex kilometer, och efter ytterligare några backar var jag tvungen att dra ner på tempo, stil och hållning. Sprang som en potatissäck sista halvtimmen. Gick även ungefär tio minuter mitt i för att vila och kolla kartan var fan jag skulle för att komma hem.
13 kilometer blev det i alla fall, och även fast det sög musten ur mig är jag glad att det var ganska backigt eftersom det är den typen av bana jag har som målsättning (fast i terräng).
Nu vet jag i alla fall vilka muskler jag behöver träna upp för att kunna hålla löpstilen längre, men Rune lovar å andra sidan att man bygger de musklerna när man springer långdistans. Jag ska försöka ge mig ut på en runda idag också, men vi får se hur det går med tanke på att jag är hundvakt till Adolf som trots allt är tolv år nu och inte så superbra på att gå i koppel. Dessutom är hans ben typ två decimeter höga, och då har han ändå långa ben för att vara en gårdshund.
I annat fall får jag ta långdistansaren när jag åker till landet i Spillersboda utanför Norrtälje imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar