Min gode vän Malin har börjat springa med ambitionen att springa varje dag i en månad. Hon är nu halvvägs och vi tog en runda tillsammans dagen innan nyår när hon var i Stockholm på besök. För att avlasta hennes benhinnor och knän joggade vi ner till Tantolunden där jag visade henne intervallövningarna jag fått lära mig av Attila. Först visade jag mördarbacken där jag kör backträning, 7 gånger tre olika distanser. Malin stirrade på mig när vi tryckte upp för backen en gång och flåsade "springer du hela vägen upp?!" och jag svarade "ja, sju gånger hela vägen" och hon flås-skrek "SJU GÅNGER??!".
Jag visade hur hon bättre springer i uppförsbackar (spring på tå, lyft knäna, sträck på kroppen och luta dig framåt, korta och rappa steg, pendla armarna bakom dig), men vi sprang bara några få korta rundor upp och ner och sedan en gång till toppen.
Därefter sprang vi ner till parken bredvid minigolfen där jag brukar springa pyramiden. Vi körde inte några varv, men jag förklarade hur hon skulle göra övningen och visade ungefär hur rundan såg ut. Därefter joggade vi vidare till trappan där jag brukar köra trappträning och vi körde alla övningar en gång vardera uppför halva trappan innan vi joggade hem igen.
Malin började bli trött med en kilometer kvar hem, men kämpade på, och jag hade bestämt att vi skulle sluta i uppförsbacken bakom Münchenbryggeriet. Malin flåsade på upp för backen men frågade om vi inte kunde börja med att bara springa halva och jag röt "nej, vi ska hela vägen upp!" och hela vägen upp sprang vi. Så att Malin nästan kräktes när vi kom upp. Jag kanske borde bli PT, jag verkar ha talang för att få folk att springa tills de spyr.
Efter löprundan avrådde jag Malin från att springa mer eftersom hon både hade ont i benhinnor och knän. Jag intygade att det INTE är värt att upprätthålla ett träningsmål på två veckor för att sedan gå med kroniska problem i flera månader eller år.
Själv gick jag till gymmet och körde en lugn halvtimme på trappmaskinen. Jag gjorde magövningar, draken (stå på ett ben och fäll kroppen neråt så att benet bakom bildar en horisontell linje med överkroppen) samt utfall med bakre foten på en balansbräda.
Oh... my... god.
Helt sjukt jobbigt att göra utfall på detta sätt. Stod statiskt och körde tio sänkningar per ben och sedan bytte jag. Körde tre set och var helt skakig i benen efteråt.
Nyår gick till att plugga innan det relativt tidigt bar av mot middag, och jag hade dessutom lite ont i halsen igår vilket inte oväntat har hängt kvar även idag ackompanjerat av lock för öronen och täppt näsa. Det blir alltså några dagars vila så att detta inte bryter ut och blir ytterligare en ny, jobbig förkylning.
Jag visade hur hon bättre springer i uppförsbackar (spring på tå, lyft knäna, sträck på kroppen och luta dig framåt, korta och rappa steg, pendla armarna bakom dig), men vi sprang bara några få korta rundor upp och ner och sedan en gång till toppen.
Därefter sprang vi ner till parken bredvid minigolfen där jag brukar springa pyramiden. Vi körde inte några varv, men jag förklarade hur hon skulle göra övningen och visade ungefär hur rundan såg ut. Därefter joggade vi vidare till trappan där jag brukar köra trappträning och vi körde alla övningar en gång vardera uppför halva trappan innan vi joggade hem igen.
Malin började bli trött med en kilometer kvar hem, men kämpade på, och jag hade bestämt att vi skulle sluta i uppförsbacken bakom Münchenbryggeriet. Malin flåsade på upp för backen men frågade om vi inte kunde börja med att bara springa halva och jag röt "nej, vi ska hela vägen upp!" och hela vägen upp sprang vi. Så att Malin nästan kräktes när vi kom upp. Jag kanske borde bli PT, jag verkar ha talang för att få folk att springa tills de spyr.
Efter löprundan avrådde jag Malin från att springa mer eftersom hon både hade ont i benhinnor och knän. Jag intygade att det INTE är värt att upprätthålla ett träningsmål på två veckor för att sedan gå med kroniska problem i flera månader eller år.
Själv gick jag till gymmet och körde en lugn halvtimme på trappmaskinen. Jag gjorde magövningar, draken (stå på ett ben och fäll kroppen neråt så att benet bakom bildar en horisontell linje med överkroppen) samt utfall med bakre foten på en balansbräda.
Oh... my... god.
Helt sjukt jobbigt att göra utfall på detta sätt. Stod statiskt och körde tio sänkningar per ben och sedan bytte jag. Körde tre set och var helt skakig i benen efteråt.
Nyår gick till att plugga innan det relativt tidigt bar av mot middag, och jag hade dessutom lite ont i halsen igår vilket inte oväntat har hängt kvar även idag ackompanjerat av lock för öronen och täppt näsa. Det blir alltså några dagars vila så att detta inte bryter ut och blir ytterligare en ny, jobbig förkylning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar