Cykelpremiär

Då var jag officiellt igång med cyklingen. Förutom en tur hem med cykeln från Söder där den övervintrat, varpå bytte Tobias ut mina vanliga pedaler mot kamikaze-pedalerna, har jag nu tagit min första tur med cykelskor. Det är så jäkla läskigt i början, framför allt när jag redan ramlat en gång och vet hur jävla snabbt det går. Jag och Tobias cyklade lugnt hem till Lucas och plockade upp honom. Han var först på väg att cykla iväg utan hjälm. Hur kan man glömma hjälmen?! Han bara "oj, just det!" och Catrin fick slänga den till honom genom köksfönstret.

Eftersom jag har tenta på fredag kunde jag inte vara ute så länge, och jag ville dessutom cykla någonstans lugnt så att jag fick vänja mig vid cykeln igen. Mina shorts ligger dessutom någonstans i förrådet och jag hade bara mina triathlon-shorts med vaddering lika tjockt som ett trosskydd. Inte superbekvämt. Vi cyklade ungefär till Fittja och tillbaka, och jag vågade mig på att stå i en uppförsbacke för första gången på denna vingliga cykel. Baby steps. Totalt blev det 2,5 mil på 1,5 timme med lite trafik och ett halvtidsstopp där vi diskuterade teknik.

Det här med att cykla med clips är verkligen någonting som man kommer in i snabbt. Redan tredje gången jag skulle klicka i gick det som av en reflex. Det känns ju väldigt skönt.

Har även tagit två lugna och korta joggingrundor de senaste dagarna, men jag har jobbat 28 timmar fre-sön, och varit i skolan 9-17 måndag och tisdag så det har inte funnits supermycket tid så här när tenta nalkas för att träna. Man får smyga in det där man kan helt enkelt. Lite är bättre än inget.