Igår skulle jag in till jobbet för att göra lite datatester. Eftersom jag hade inte hade en strikt call time tog jag tillfället i akt och provade att cykla dit med mina cykelskor på. Jag bor för tillfället hos pappa i Västertorp och jobbet ligger i Värtahamnen. Jag måste alltså igenom hela stan för att komma dit, och den trippen har jag inte velat göra med cykelskor tidigare eftersom det är så många stopp på vägen och oväntade saker som händer hela tiden.
Jag tog det extremt lugnt eftersom jag fortfarande inte känner mig helt säker på cykeln. Jag har även fått mina slangar kidnappade av Tobias, som redan lyckats få punka två gånger, och ville därför inte riskera att köra på någonting så hårt att jag fick punktering.
Det gick ändå ganska bra att cykla. Få ur foten är inga problem (höll på att glömma det en gång och kom på det precis innan jag skulle sätta ner foten). Däremot har jag fortfarande lite problem att klicka i snabbt. Men det utgör inget större hinder. Folk däremot... är ju dumma i huvudet. Framför allt tonåringar. Jag mötte en hel skolklass på Skeppsbron och även om de första tio 13-åringarna som gick över hela cykelbanan flyttade på sig var det självklart två grabbar längst bak i ledet som bråkade och inte tittade framåt. Den ena killen knuffade till den andra som klev ut i banan precis framför mig. Vi slog i axlarna i varandra, men jag tappade inte balansen. Blev däremot jävligt irriterad. Jag ska i alla fall lära mina jävla truliga tonåringar att det gör jääävligt ont att bli träffad av en cykel, även om den kommer i relativt låg fart.
När jag skulle cykla hem var jag inte så sugen på att ta mig förbi hela Nybrokajen, Kungsträdgården och ombyggnads-Slussen, så jag körde istället ner för Odengatan och bort mot Rålis och västerbron. Det gick lite bättre, men det är så mycket bilar och folk och andra cyklister, det är fan inte kul! Jag har blivit mycket mer försiktig sen olyckan, men var redan innan dess alltid på helspänn för att inte råka ut för något när jag cyklade i stan. Tror faktiskt inte jag kommer sikta på detta igen, det blir knappast någon träning.
När jag kom hem åt jag lite godis och stack sedan ut och sprang 3,88 km. Usch. Mådde illa och om man tänker att man har 100% juice i benen när man är svinpigg och har all energi i världen låg jag på kanske 10% igår. Jag satte inga ambitioner på fart och distans alls, men sprang en liten omväg för att göra turen längre än tre kilometer i alla fall. Tempot låg på 6.50/km ungefär, och jag mådde absurt illa och hade ont i magen och håll. En sån runda där jag hela tiden tänker "det här är för att jag ska kunna bli bättre om fem pass". Uppstartsfas, javisst!
Jag tog det extremt lugnt eftersom jag fortfarande inte känner mig helt säker på cykeln. Jag har även fått mina slangar kidnappade av Tobias, som redan lyckats få punka två gånger, och ville därför inte riskera att köra på någonting så hårt att jag fick punktering.
Det gick ändå ganska bra att cykla. Få ur foten är inga problem (höll på att glömma det en gång och kom på det precis innan jag skulle sätta ner foten). Däremot har jag fortfarande lite problem att klicka i snabbt. Men det utgör inget större hinder. Folk däremot... är ju dumma i huvudet. Framför allt tonåringar. Jag mötte en hel skolklass på Skeppsbron och även om de första tio 13-åringarna som gick över hela cykelbanan flyttade på sig var det självklart två grabbar längst bak i ledet som bråkade och inte tittade framåt. Den ena killen knuffade till den andra som klev ut i banan precis framför mig. Vi slog i axlarna i varandra, men jag tappade inte balansen. Blev däremot jävligt irriterad. Jag ska i alla fall lära mina jävla truliga tonåringar att det gör jääävligt ont att bli träffad av en cykel, även om den kommer i relativt låg fart.
När jag skulle cykla hem var jag inte så sugen på att ta mig förbi hela Nybrokajen, Kungsträdgården och ombyggnads-Slussen, så jag körde istället ner för Odengatan och bort mot Rålis och västerbron. Det gick lite bättre, men det är så mycket bilar och folk och andra cyklister, det är fan inte kul! Jag har blivit mycket mer försiktig sen olyckan, men var redan innan dess alltid på helspänn för att inte råka ut för något när jag cyklade i stan. Tror faktiskt inte jag kommer sikta på detta igen, det blir knappast någon träning.
När jag kom hem åt jag lite godis och stack sedan ut och sprang 3,88 km. Usch. Mådde illa och om man tänker att man har 100% juice i benen när man är svinpigg och har all energi i världen låg jag på kanske 10% igår. Jag satte inga ambitioner på fart och distans alls, men sprang en liten omväg för att göra turen längre än tre kilometer i alla fall. Tempot låg på 6.50/km ungefär, och jag mådde absurt illa och hade ont i magen och håll. En sån runda där jag hela tiden tänker "det här är för att jag ska kunna bli bättre om fem pass". Uppstartsfas, javisst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar