Dags för en av mina favoritträningar idag: backträning.
HUUUUÄÄÄRGH tänker du. Men nej, backträning är fantastiskt, och tillåt mig att förklara på vilket sätt:
1) Man har kortsiktiga mål vilket får tiden att gå snabbare.
2) Det finns ingen risk att pusha sig själv för hårt eftersom det är ens egna begränsningar som sätter högstanivån. Alltså kan man inte bortförklara sina lama omgångar med motiveringen att man vill "orka hela vägen". Det går enbart ut på att kötta så hårt man kan hela tiden.
3) Det är extremt bra konditionsträning och förbättrar ens vanliga löpning enormt.
4) Det är även väldigt krävande för alla kroppens muskler, främst ben och bål.
5) Man bränner massor av kalorier.
Jag kör backträningen jag fick lära mig av Attila, och jag kör i en av backarna nere i Tantolunden. Den är brutal, cirka hundratjugo meter lång och riktigt brant på sina ställen. Jag kör totalt 21 intervaller uppdelade i tre delar om sju.
1) Sju gånger så snabbt jag kan ungefär 30 meter.
2) Sju gånger fortfarande snabbt, men aningen långsammare ca 50 meter.
3) Sju gånger ganska långsamt hela vägen till toppen. Målet är att kunna hålla ungefär samma tempo hela vägen.
På vägen ner varvar jag mellan att gå och jogga beroende på hur det känns. Mellan distanserna har jag stående vila tills att pulsen är nere under 125. Idag klockade jag för första gången hur lång tid alla intervaller tog för att kunna se om jag blir bättre inför tjej-lidingöloppet i slutet av september. Tiden blev 46:16.
Jag ser på ett sätt fram emot hösten eftersom jag tycker om att springa när det är relativt kyligt. Nu måste jag träna när det fortfarande är för varmt för min smak eftersom jag inte vill springa i Tanto när det blivit mörkt (överfallsskräck). Jag tycker heller inte om att springa i solsken, framför allt när jag har solen i ögonen. Idag fick jag dessutom en extra sommarrelaterad irritationsfaktor då det var stora klungor med knott i delar av backen. Minst en fick möta sitt öde i mitt svalg. RIP knottjävel.
HUUUUÄÄÄRGH tänker du. Men nej, backträning är fantastiskt, och tillåt mig att förklara på vilket sätt:
1) Man har kortsiktiga mål vilket får tiden att gå snabbare.
2) Det finns ingen risk att pusha sig själv för hårt eftersom det är ens egna begränsningar som sätter högstanivån. Alltså kan man inte bortförklara sina lama omgångar med motiveringen att man vill "orka hela vägen". Det går enbart ut på att kötta så hårt man kan hela tiden.
3) Det är extremt bra konditionsträning och förbättrar ens vanliga löpning enormt.
4) Det är även väldigt krävande för alla kroppens muskler, främst ben och bål.
5) Man bränner massor av kalorier.
Jag kör backträningen jag fick lära mig av Attila, och jag kör i en av backarna nere i Tantolunden. Den är brutal, cirka hundratjugo meter lång och riktigt brant på sina ställen. Jag kör totalt 21 intervaller uppdelade i tre delar om sju.
1) Sju gånger så snabbt jag kan ungefär 30 meter.
2) Sju gånger fortfarande snabbt, men aningen långsammare ca 50 meter.
3) Sju gånger ganska långsamt hela vägen till toppen. Målet är att kunna hålla ungefär samma tempo hela vägen.
På vägen ner varvar jag mellan att gå och jogga beroende på hur det känns. Mellan distanserna har jag stående vila tills att pulsen är nere under 125. Idag klockade jag för första gången hur lång tid alla intervaller tog för att kunna se om jag blir bättre inför tjej-lidingöloppet i slutet av september. Tiden blev 46:16.
Jag ser på ett sätt fram emot hösten eftersom jag tycker om att springa när det är relativt kyligt. Nu måste jag träna när det fortfarande är för varmt för min smak eftersom jag inte vill springa i Tanto när det blivit mörkt (överfallsskräck). Jag tycker heller inte om att springa i solsken, framför allt när jag har solen i ögonen. Idag fick jag dessutom en extra sommarrelaterad irritationsfaktor då det var stora klungor med knott i delar av backen. Minst en fick möta sitt öde i mitt svalg. RIP knottjävel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar