För att hålla motivationen uppe använder jag mig av ett gäng inspirerande personer och saker. Min absolut största inspirationskälla är Tara Costa.
Så här ligger det till... Jag älskar Biggest Loser. En del tror att det är för att jag "tycker att det är roligt att se tjocka människor springa". Absolut inte, jag har aldrig förstått vad som är roligt med att se människor träna. Varför jag gillar programmet är för att jag tycker att det är så häftigt att se människor förändras, både fysiskt och psykiskt. De flesta deltagarna i programmet är människor som länge varit extremt olyckliga över hur deras vikt påverkar deras liv. Antingen för att de har problem med sin självkänsla, för att de vill vara aktiva med sina barn, för att de vill kunna få barn eller för att de är rädda för att få sjukdomar och i värsta fall dö i förtid som en effekt av sin övervikt.
Att då se dessa människor, efter år ut och år in, till slut bestämma sig för att förändra sin situation är så häftigt. Genom programmet får jag dela deras nya känslor av stolthet och självförtroende. De gör saker de aldrig trott att de kunde göra och vissa utvecklas till helt nya människor när de är klara.
En av de människorna är Tara Costa. Hon var med i USA:s sjunde säsong och visade sig snabbt vara en riktig vinnarskalle. Få gånger har jag sett någon som är så fokuserad och målinriktad, som verkligen tar uttrycket "mind over body" till nya gränser. Hon vann många av de tävlingar som arrangeras i programmet och tränade tills hon kräktes - flera gånger faktiskt. Samtidigt visade hon mycket känslor och var väldigt öppen med sin person.
Vid ett moment i tävlingen fick alla block som representerade olika vikter. De skulle i turordning placera sina vikter på de andra deltagarnas vågar. Tara fick överlägset mest, och medan de andra skämtade om det och skrattade blev Tara helt knäckt och övervägde att hoppa av programmet. Hennes lagkamrat övertalade henne att stanna och att inte låta sig påverkas.
Viktmomentet följdes av en tävling där deltagarna skulle dra varsin bil, plus de vikter de fått lagda på sina vågar. Taras bil var alltså tyngst av alla. Jag tror att du förstår vad som hände.
Så här såg Tara ut i finalavsnittet:
Hon har idag bland annat gjort en Ironman:
Varje gång jag planerat att träna men inte riktigt orkar tänker jag på Tara. Jag sitter hemma i soffan och segar och tänker att jag verkligen inte pallar att gå på bodypump. Då använder jag de magiska orden:
Tara skulle ha gått på bodypump.
Och allt Tara gör, det gör jag också. För att få mer känsla av Taras träningsmagi, se på denna fina tribute-video:
https://www.youtube.com/watch?v=xdGz4APr2h8
Eller varför inte se hela säsongen, som finns tillgänglig på youtube. Här är avsnitt ett:
https://www.youtube.com/watch?v=TBLYMEVcGk4
Så här ligger det till... Jag älskar Biggest Loser. En del tror att det är för att jag "tycker att det är roligt att se tjocka människor springa". Absolut inte, jag har aldrig förstått vad som är roligt med att se människor träna. Varför jag gillar programmet är för att jag tycker att det är så häftigt att se människor förändras, både fysiskt och psykiskt. De flesta deltagarna i programmet är människor som länge varit extremt olyckliga över hur deras vikt påverkar deras liv. Antingen för att de har problem med sin självkänsla, för att de vill vara aktiva med sina barn, för att de vill kunna få barn eller för att de är rädda för att få sjukdomar och i värsta fall dö i förtid som en effekt av sin övervikt.
Att då se dessa människor, efter år ut och år in, till slut bestämma sig för att förändra sin situation är så häftigt. Genom programmet får jag dela deras nya känslor av stolthet och självförtroende. De gör saker de aldrig trott att de kunde göra och vissa utvecklas till helt nya människor när de är klara.
En av de människorna är Tara Costa. Hon var med i USA:s sjunde säsong och visade sig snabbt vara en riktig vinnarskalle. Få gånger har jag sett någon som är så fokuserad och målinriktad, som verkligen tar uttrycket "mind over body" till nya gränser. Hon vann många av de tävlingar som arrangeras i programmet och tränade tills hon kräktes - flera gånger faktiskt. Samtidigt visade hon mycket känslor och var väldigt öppen med sin person.
Vid ett moment i tävlingen fick alla block som representerade olika vikter. De skulle i turordning placera sina vikter på de andra deltagarnas vågar. Tara fick överlägset mest, och medan de andra skämtade om det och skrattade blev Tara helt knäckt och övervägde att hoppa av programmet. Hennes lagkamrat övertalade henne att stanna och att inte låta sig påverkas.
Viktmomentet följdes av en tävling där deltagarna skulle dra varsin bil, plus de vikter de fått lagda på sina vågar. Taras bil var alltså tyngst av alla. Jag tror att du förstår vad som hände.
Så här såg Tara ut i finalavsnittet:
Hon har idag bland annat gjort en Ironman:
Varje gång jag planerat att träna men inte riktigt orkar tänker jag på Tara. Jag sitter hemma i soffan och segar och tänker att jag verkligen inte pallar att gå på bodypump. Då använder jag de magiska orden:
Tara skulle ha gått på bodypump.
Och allt Tara gör, det gör jag också. För att få mer känsla av Taras träningsmagi, se på denna fina tribute-video:
https://www.youtube.com/watch?v=xdGz4APr2h8
Eller varför inte se hela säsongen, som finns tillgänglig på youtube. Här är avsnitt ett:
https://www.youtube.com/watch?v=TBLYMEVcGk4
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar