Idag valde jag att hoppa upp i sadeln och utmana mig själv igen. Jag sprang ut för att ta mig runt Årstaviken, vilket är väldigt backigt och dessutom är halva vägen på grusunderlag vilket jag tycker är extremt jobbigt att springa på.
Nu råkar jag gilla att springa i backig terräng, med två reservationer: jag vill att det ska vara branta backar, och jag vill att det ska komma nedförsbackar efter uppförsbackarna. Bland det värsta jag vet är att springa i lätt uppförslutning. Att däremot ta i för kung och fosterland i en brant uppförsbacke och sedan få en lång återhämtningsperiod är perfekt. Om nedförsbacken är tillräckligt lång känner jag mig helt förfriskad och full av energi när jag kommer ner.
Årstaviken är inte riktigt så eftersom nedförsbackarna är ganska korta, men det är fortfarande ganska bra. Dock blir jag väldigt slutkörd på denna runda och idag körde jag dessutom en typ av intervaller som jag läste om i min avdammade bok om löpning av Malin Ewerlöf.
Rundan är 8,9 km och tanken var att jag skulle springa i normalt tempo och sedan kötta på i uppförsbackarna. Det gick bra. Mitt enda problem med denna träningsform är att om jag väl kommit upp i så hög puls (194), så återhämtar jag mig aldrig. När jag väl passerat delen med backarna och kom ut på en två kilometer lång raksträcka joggade jag väldigt lugnt, och ändå låg min puls aldrig under 180. När jag därför läser om tips för löpning blir jag jävligt nedslagen. Malin Ewerlöf talar till exempel om att ett bra "normaltempo" är när man fortfarande kan prata obehindrat med en medlöpare. Nej. Nej, nej, nej, jag kan aldrig prata obehindrat medan jag springer. Och att "springa lite långsammare" i min värld är att gå.
Även fast jag hade ett helt okej löpningspass var jag nedslagen när jag kom hem. Så deppigt att alltid vara så jävla dålig. Tobias fick ta denna stöt när han kom hem från badminton och han tycker självklart att jag är jätteduktig och att jag inte ska hålla på att upprepa att jag är dålig och sämst. Och det är klart att det påverkar mig, men jag är trött på att hur mycket jag än tränar är jag aldrig bättre än någon som tränat i ett halvår. Min motivation är verkligen inte på topp just nu.
Totaldistans: 8.91 km
Totaltid: 58:44
Min/km: 06:36
Diagram över pulsen från mitt aktivitetsarmband/pulsband:
Nu råkar jag gilla att springa i backig terräng, med två reservationer: jag vill att det ska vara branta backar, och jag vill att det ska komma nedförsbackar efter uppförsbackarna. Bland det värsta jag vet är att springa i lätt uppförslutning. Att däremot ta i för kung och fosterland i en brant uppförsbacke och sedan få en lång återhämtningsperiod är perfekt. Om nedförsbacken är tillräckligt lång känner jag mig helt förfriskad och full av energi när jag kommer ner.
Årstaviken är inte riktigt så eftersom nedförsbackarna är ganska korta, men det är fortfarande ganska bra. Dock blir jag väldigt slutkörd på denna runda och idag körde jag dessutom en typ av intervaller som jag läste om i min avdammade bok om löpning av Malin Ewerlöf.
Rundan är 8,9 km och tanken var att jag skulle springa i normalt tempo och sedan kötta på i uppförsbackarna. Det gick bra. Mitt enda problem med denna träningsform är att om jag väl kommit upp i så hög puls (194), så återhämtar jag mig aldrig. När jag väl passerat delen med backarna och kom ut på en två kilometer lång raksträcka joggade jag väldigt lugnt, och ändå låg min puls aldrig under 180. När jag därför läser om tips för löpning blir jag jävligt nedslagen. Malin Ewerlöf talar till exempel om att ett bra "normaltempo" är när man fortfarande kan prata obehindrat med en medlöpare. Nej. Nej, nej, nej, jag kan aldrig prata obehindrat medan jag springer. Och att "springa lite långsammare" i min värld är att gå.
Även fast jag hade ett helt okej löpningspass var jag nedslagen när jag kom hem. Så deppigt att alltid vara så jävla dålig. Tobias fick ta denna stöt när han kom hem från badminton och han tycker självklart att jag är jätteduktig och att jag inte ska hålla på att upprepa att jag är dålig och sämst. Och det är klart att det påverkar mig, men jag är trött på att hur mycket jag än tränar är jag aldrig bättre än någon som tränat i ett halvår. Min motivation är verkligen inte på topp just nu.
Totaldistans: 8.91 km
Totaltid: 58:44
Min/km: 06:36
Diagram över pulsen från mitt aktivitetsarmband/pulsband:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar